Människan har under olika tidsåldrar gestaltat och strukturerat verkligheten med hjälp av element eller grundämnen. Filosoferna i antikens Grekland delade upp världsalltet i elementen eld, vatten, jord och luft. Idag är det fysikerna och kosmologerna – men också konstnärerna – som utforskar universum. Utställningen pejlar människans relation till världen och naturkrafterna, genom förmedling av konstverken i Kiasmas samlingar.
Verken beskriver begynnelse och undergång, förändring och varaktighet, lätthet och tyngd. En del av dem påminner oss om romantikens skräckblandade beundran för naturkrafterna eller om alltings fundamentala osäkerhet. Å andra sidan präglas människans relation till naturen av vetenskap och forskning, och av oro för miljöns tillstånd.
Med ordet element kan man hänvisa till de materiella beståndsdelar som någonting består av. Samtidskonstens materialval och de erfarenheter de ger upphov till ger ett perspektiv på utställningen. Verken talar till åskådaren med en mångfald av material som sträcker sig från bladguld över glas, sten och ylle till eld och ljus.