Konsthistorien och popkulturen flätas samman i Markus Heikkerös verk
Heikkerö inledde sitt konstnärliga arbete inom undergroundrörelsen på 1960-talet, och väckte uppståndelse med sina öppet sexuella, surrealistiska verk. I målningarna från senare decennier framhävs ljus och färg samt vidsträckta, drömlika världar.
I Heikkerös produktion kan man tydligt urskilja de olika decennierna som egna helheter. I bildspråket från slutet av 60-talet och 70-talet skönjer man entusiasmen för surrealismen, science fiction-filmerna samt en omdefiniering av den inre och den yttre verkligheten. Även färgsprakande fantasier som hämtar sin inspiration ur populärkulturen lyfts fram på målningarnas scen.
Sprutmålningarna från 80-talet har lekfulla motiv som en glasögonprydd Sokrates och en grupp postmoderna porträtt av finländska musiker. Verken från 90-talet reflekterar konstnärens tid i USA i form av en ny användning av ljus och en ny färgskala. I målningarna flätas mikro- och makrokosmos ihop i spiralformade cirklar.
Från och med början av 2000-talet växer verkens dimensioner. Ungdomens psykedeliska drag övergår en fullfjädrad målares barocka överdrifter med rymdillusioner och förfinade färgskalor. I målningarna finns åtskilliga referenser till målarkonstens historia och till Heikkerös skisser av katedraler och urban arkitektur i Central- och Sydeuropa.
Markus Heikkerö (f. 1952 Helsingfors) är en helsingforsisk bildkonstnär och musiker (bl.a. Sperm och Sleepy Sleepers). Utställningen bygger på en stor donation som konstnären gjorde år 2013
Namn Livet är onödigt baby… har plockats från ett tidigt grafikverk och den beskriver återkommande teman i Heikkerös produktion: kärlek och död, njutning och livets kretslopp.